Känslan av att ha hittat rätt inriktning i livet är ändå rätt skönt, även fast den är ganska bred. Men en del mål att sikta på. Jag tror jag på något sätt har fått en liten insikt i vad jag gillar, det omedvetna intresset som jag har haft ett tag har nu kommit fram i det medvetna. Jag har ett stort intresse av människor, detta kanske låter hur sjukt som helst, men ska försöka få ner mina tankar i ord. Möten med nya människor, relationer mellan människor och hjälpa "friska" människor är något som har fångat mitt intresse. Hur något så lätt som ändå är så svårt, när förståelsen av hur komplext detta är, att det är så många olika psykologiska faktorer som spelar in som gör det hela så svårt och komplext. Det är så fascinerande med människor och mänskliga möten så jag bara vill slängas ut i arbetslivet och få massa erfarenheter och kunskaper.
Jag vill kunna hjälpa människor, till vad det nu må vara. Vill kunna hjälpa till en förbättring. Att vara coachande och se individernas styrkor och jobba med dom. Att kunna inspireras men även att inspireras. Att möta nya människor är för mig att öppna ett nytt worddokument. Jag har ett nytt blad som ska fyllas med text som i det här fallet blir den nya människans historia, livssituation, intresse eller vad det nu må vara. Med min utbildning och andra kurser har jag fått en insikt i att alla människor har en unik historia och vikten av att bli sedd samt att få ett erkännande som individ. Jag har blivit medveten om fördomarna som finns (något som vi alla har), men jag känner att jag kan hantera dom och trycka undan dom i möten med nya människor, detta för att ge nya människor en chans utan att man drar förhastade slutsatser om en person på grund av sina fördomar. För bakom skalet finns det som sagt en unik historia som måste få en chans att komma till uttryck. Att få lyssna på andras berättelser och bli inspirerad av andra tycker jag är helt fantastiskt. Det finns så mycket att skriva om detta och mina tankar går på fullvarv, men jag tror jag sätter punkt här.
Det jag kan känna av att möta andra människor och få höra deras historia, intressen och värderingar skapar på något sätt en inre stress inom mig. Men en stress på ett positivt sätt, för det är en stress av hur mycket livet har att erbjuda. Det finns så mycket roliga och spännande saker att göra, så frågan är vart man börjar?
Vad ska man passa på att göra när man är ung och inte har någon familj att förhålla sig till och vilka saker kan man spara på tills man är lite äldre och kanske har familj? Eftersom jag inte är en ensamvarg så vill jag inte göra allt själv, och att försöka få med någon på sina idéer är inte alltid lätt.
Eftersom man bara lever en gång så måste man ta till vara på allt livet har att erbjuda, för jag vill inte sitta som en gammal dam och ångra något jag borde ha gjort när jag var ung. Vill inte ångra det jag aldrig gjorde.
Jag älskar att inspireras av andra och mina förhoppningar och mina mål är att jag en dag kommer kunna inspirera andra!
